30 June, 2010
Kanske fanns Elin Monday, kanske var hon bara någon i unga pojkar och flickors förbjudna fantasier? Jag dansade en vinter, dansade vidare in i en vår. Jag delade med mig av varenda skrubbsår. Arbetslösheten var ett ledord som förföljde mig i min vardag, som för så många andra. Pengarna tickade ner, jag blev desperatare, men lyckades nå så många, på så många sätt. Hjärta, smärta och arbetslöshetsproblematik. Alla liv liknar varandra, någon annans. Jag var mycket, men aldrig bara ett nummer i en oöverskådlig statistik. Jag var aldrig statistik. Du är aldrig statistik.
Det är över nu. Nu kan ni vara moraliska. Politiskt korrekta. Efterkloka. Smarta. Tråkiga. Vuxna. Var så goda!
Jag ville aldrig prata om politik på något annat sätt än det personliga. Politik är personligt, det handlar om människor. Jag är mindre hyckleri än politiker som tvingar sig själva att åka på Hultsfredsfestivalen för att ”lyssna på ungdomarna”, eller 50- åringar som spelat engagerat talar om ungdomars behov. Sven Otto Littorin, du blir aldrig 21 igen! Jag är mer på riktigt än slitna klyschor som säger ”arbete åt alla” och att ”alla ska med”. Vem är alla, vem kommer någonsin med konkreta förslag? Jag har ingen tillrättalagd tuppkam och inga ambitioner om att skrika mig hes för skrikandets skull. Det största bedrägeriet är det som gör ungdomar osynliga och politik till en intresseförening för redan invigda och engagerade.
Jag säger farväl, boardar flygplanet i svarta solglasögon och med falskt pass. En förtjusande bedragerska lämnar landet, men stannar förhoppningsvis i era hjärtan. Förlåt och tack.
/ Elin
26 personer gillar detta inlägg
Postat i Arbetslöshet | 6 kommentarer »
30 June, 2010
Läs mitt pressmeddelande
12 personer gillar detta inlägg
Postat i Arbetslöshet | 5 kommentarer »
30 June, 2010
Alla vackra själar, från och med idag hittar ni mitt CV på Cirkusen!
cirkusen.com/cirkusen.php#video103
10 personer gillar detta inlägg
Postat i Arbetslöshet | 1 kommentar »
29 June, 2010
Du är den lyckligaste tjejen i världen. Men bakfyllan kommer ikapp. Skriken från de X-ciderdoftande studentflaken, skratten från vitklädda studenter, det ljuva discoljuset, tonerna av techno och rebellisk punkrock som så snabbt klingar ut. Framtiden som var så ljus, men gryningen som sticker i ögonen.
De långsamma dagarna. Hur du långsamt vinklar upp persiennerna. När disken, tvätten och matlagningen räddar dig från att gå under. När rutinerna håller dig uppe, får dig att gå upp, får dig att resa dig på nio. Och du behöver rutinerna mer än dina bästa vänner. Anonyma möten i anonyma korridorer på Arbetsförmedlingen. Du fyller i alla uppgifter du kommer på. Gör ett CV. Du är okänd i en kändiskultur. Du har slitna jeans i en självutnämnd modehuvudstad. Du har Sveriges minsta liv i Sveriges största stad.
Du fikar, läser, ser repriser, söker några jobb och fikar igen. Ditt liv ger inga högskolepoäng, men en riktning, något som liknar ett liv när livet valt en omväg runt dig. På sista sidan i en sönderbläddrad ELLE ser du livet du vill leva. Du bläddrar sönder magasinen lite mer. Samtidigt som någon annan bränner miljonerna och kysser pojkarna.
Att vara ung är ett krig. Du tar några ströjobb, testar att jobba på sunkiga fik och i hipp butik. Du får alltid sluta, du börjar med något och hamnar någon annanstans. Arbetsgivare ser din kortsiktiga potential, du är en kostnad. Så du åker till Thailand, försöker hittar dig själv, du försöker dränka dig i Chardonnay. Svartklubbar och ljusa nätter. Ingenstans och alltid redo. Du är aldrig ensam på Facebook. Det är alltid någon som lyssnar till dina andetag när du själv tror att du är död. Du har din blogg som tickar på, ditt rastlösa hjärta som hela tiden får dig att göra mer utåtriktade, ännu mer desperata saker.
Allt bra i ditt liv är sådant som syokonsulenter varnade dig för. För du vägrar att sänka din röst till ett acceptabelt tonläge, vägrar att snällt vänta på din tur. Du var aldrig den tysta tjejen längst bak i klassrummet. Och om du skrev dikter så var de för att dem skulle ta plats. I morgontidningar. Och du minns det, ljuset, drömmen, den viljan. Det är då du vänder i dörren till Arbetsförmedlingen och går åt ett annat håll. Det är då du börjar nätverka i sociala kanaler, lägger ut ditt CV på Youtube och tar upp kontakterna var du än hittar dem. En dag får du ett mail från någon, ett erbjudande, en väg framåt. Och du börjar livet alldeles själv.
*
11 personer gillar detta inlägg
Postat i Arbetslöshet | 1 kommentar »
28 June, 2010
En etta på Kungsholmen kunde ha blivit min grav. Om jag trott på statistiken eller blivit en del av tragiken. Det är svensk sommar nu, men i vintras var det ett svenskt helvete. Jag gick mellan nej och tyvärr, försökte göra avtryck bland personer som aldrig lyssnade, eller ens låtsades att de lyssnade. Det politikerna säger är lika irriterande som Spotify-reklam. Lika meningslöst. Min taktik växte fram av en slump. Eller så fanns den där hela tiden. Jag lyssnade på Sex Pistols, inte Cat Stevens som barn. Jag åt rosen på prinsesstårtan när ingen annan vågade äta den. Där, i sådana erfarenheter, börjar taktiken. Som en arg italiensk fotbollscoach gav jag mig själv ett ultimatum. Vinna eller försvinna. Var en vänlig huligan. 4500 Facebookvänner är ett fantastiskt massförstörelsevapen. Youtube eller tystnaden. Blogga eller dö.
9 personer gillar detta inlägg
Postat i Arbetslöshet | 1 kommentar »
27 June, 2010
Vi skall leva våra liv i en dröm som en färgglad reklambyrå skapat åt oss. Men Götgatan går ingenstans. Kolsyrat vatten är fortfarande vatten. Det finns inga glossy magazines för oss som lever vanliga arbetslösa liv. Det finns inga accessoarer som gör det okej att möta tröstlösheten på arbetsmarknaden. Då krävs hantverk och handling. Vi måste skriva historien om våra egna liv, för vem skulle annars göra det? Vi kan inte lita på generationsförfattarna eller Idoldeltagarna. Inte på politikerna eller prästerskapet. Bartenders lyssnar inte, kvällstidningarna skriver om allt utom nyheter. Hopp och förtröstan förvandlar inte vatten till vin. Var dig själv? Passa in? Aldrig i livet! Sverige, det är slut, det är inte ditt fel, vi har liksom slutat prata med varandra och jag måste gå vidare.
*
9 personer gillar detta inlägg
Postat i Arbetslöshet | Inga kommentarer »
26 June, 2010
Bakfull och trött efter midsommar. Det var ändå en fin kväll. På vackra klippor rökte jag cigaretter och drack vin. Vi åt nypotatis och dansade. Maria och jag gick genom skärgårdsidyllen i gryningen, i gummistövlar. Sen tog vi den sömniga bussen in till stan. Nu skall jag äta något och sova länge. Efter årets ljusaste dag behövs årets längsta natt.
Vem drömde ni er midsommarnattsdröm om?
*
8 personer gillar detta inlägg
Postat i Kungsholmen | 1 kommentar »
25 June, 2010
Helgen börjar med rostat bröd och slutar med tårar. Som det skall vara, kärlek och hat på två minuter och femtio sekunder. Vi speglar oss i skyltfönstren på Södermalm. Avklippta jeansshorts och gräsfläckar på allt som en gång var vitt och skinande tvättmedelsrent. Vi dricker vin i Rålambshovsparken. Lyssnar på våra gamla blandband, och minns våra första festivaler. Himmelen och helvetet på någon Hultsfredsfestival. Lyckan. När det vita vinet lägger sig som en hinna runt allt och solglasögonen stannar på fram till gryningen. Att se svenska popbands katastrofspelningar. Skriva, fantastiskt, i recensionen. Allt vi minns att vi inte minns. När någon skriver sitt telefonnummer med en bläckpenna på din arm och hur det regnar bort för alltid när du kollar på Broder Daniel. Discopojkar och discoflickor. Rödbrända armar som håller dig hårt. När jag och Sandra hoppar tills vi bryter benen i våra smutsiga Converse. Första cigaretten som inte är tjuvrökt. Första kyssen som inte är med en Blekingpojke. Alla sweet dreams of love som byttes mot andra sweet dreams of love. Jag och Maria funderar på någon festival i sommar, men vilken?
*
8 personer gillar detta inlägg
Postat i Södermalm | Inga kommentarer »
24 June, 2010
God morgon alla fria, vackra människor i västvärlden!
Vänd blad Gud! Skicka det där pipet som gör att man får vända blad och börja en ny dag. Trött på modern kärlek och modernt uppror. Trött på den IKEA-producerade manualen för hur vi skall se ut, tycka och tänka. Ungdomskulturen saknar nya hjältar. Bowies, Deans och Dylans stjärnor har slocknat. Du är aldrig någon, men skall alltid bli allt. Så länge du modebloggar så finns du. Varför kan inte folk inse att platinablonderade superhjältar slåss för oss också, Jag är så trött på politiskt korrekta åsikter från män som alltid vill få dig att flytta in i deras jävla 1800-tals våningar. Ingen verklighetsförankring i verkligheten. Allt går mot mitten, allt flyttar in i samma välansade villaområde. Vi drömmer om en egen pool och en ljus öl från ett annat land. Vi väljer färdigrätter och röstar som mamma och pappa. Och som alltid, vi hänger visionärerna och hyllar dem som syns på TV4.
9 personer gillar detta inlägg
Postat i Kungsholmen | Inga kommentarer »
23 June, 2010
Jag har aldrig förstått hur alla skall kunna passa in i samma mall, för jag är inte dig och du är aldrig jag. Varför skall jag ordna mitt liv på samma sätt som någon dubbelt så gammal, hälften så rolig, en tredjedel i min situation? Jag vill inte passa in, jag vill bli lyssnad på, ges utrymme som jag kanske inte förtjänar, men som jag kommer att förtjäna. Livet är för kort för köer, formulär och likriktade lösningar. Byråkrati dödar. Livet handlar om att gå vidare. Bort från pojkvänner som vill krama ihjäl dig, arbetsförmedlingar som vill anpassa din personlighet tills du försvinner. Tills du är en siffra bland andra siffror, en nolla.
*
11 personer gillar detta inlägg
Postat i Arbetslöshet | Inga kommentarer »
